Ordna begravning

Det är vanligast med kistbegravning på Åland. Kistbegravning betyder att man begraver den avlidna i en kista i en grävd grav på en begravningsplats. Kremering innebär att man bränner stoftet av den avlidna i en speciell kremeringsugn i ett s.k. krematorium. Krematorium finns inte på Åland utan man måste transportera den avlidna till Sverige eller fastlandet för att kremeras. Själva jordfästningsakten vid kremering skiljer sig inte från en vanlig begravning, förutom i det avseendet att man utelämnar det momentet där man sänker kistan i graven. Istället lämnar man kistan i kapellet eller kyrkan och begravningsbyrån sköter sedan om att kistan transporteras till ett krematorium. Kista är alltid nödvändig för att säkerställa en ändamålsenlig och värdig hantering av den avlidna. Efter kremeringen förvaras askan i en urna som kan begravas i en urngrav på begravningsplatsen eller strös ut i naturen eller i havet. De flesta kyrkogårdar har även en minneslund där man kan sprida ut askan. Om man önskar sprida askan på ett annat ställe än på en begravningsplats måste man först fråga markägaren om lov.  Om man önskar kan man även hålla begravningsakten efter kremeringen. I detta fall ersätts kistan av urnan, men i övrigt är allting likadant som vid kistbegravning.

Efter en begravningsakt kan man hålla en minnesstund. Då kan man umgås och äta en bit mat eller bara dricka kaffe. Man brukar ställa fram ett foto på den avlidna och tända ett ljus. Minnesstunden är en friare tillställning där man kan berätta personliga minnen om det som gått bort. Man kan också läsa kondoleanser (inbetalningar till olika fonder till den avlidnas minne) eller lyssna på musik eller sjunga tillsammans.

Bärare - Ett hedersuppdrag

Att få vara med om att bära någon vän eller anhörig till den sista vilan är en viktig och fin uppgift. Vi får ofta förfrågningar om hur man gör och vad man ska tänka på. Det är ingen svår uppgift men eftersom man inte gör det så ofta kan man ändå känna en viss osäkerhet. Här följer några saker som man kan tänka på för att göra det bästa av uppgiften.

I vilken ordning ska vi bära?

Det vanliga är att man är sex bärare men det går att bära på fyra om alla känner sig bekväma med det. Den som är närmast släkt med den avlidna bär i huvudändan, dvs. man går sist eftersom man alltid bär med fotändan framåt. Den allra närmaste platsen är på den avlidnas vänstra sida i huvudändan - på hjärtsidan. Därefter fördelar man bärarna enligt släktförhållande mot fotändan. Detta är en tumregel som man kan avvika från av praktiska orsaker som t.ex. att någon tycker att huvudändan är för tung. 
Idag kan både kvinnor och män fungera som bärare.

Klädsel

Det är vackert om alla bärare är klädda på samma sätt. Det är viktigt att man vintertid tar på sig ytterkläder innan går ut med kistan eftersom väntan vid graven kan bli lång.

Handtag och remmar

Om kistan är försedd med handtag kan man naturligtvis bära i dem tills det är dags att sänka kistan i graven. När man lyfter upp kistan för sista gången (från en vagn eller en katafalk) ska man använda remmarna eller bärlisterna som de kallas ibland. Det är bra att kontrollera att kistan placeras mitt på remmen så att den räcker till på båda sidor. Man bestämmer på förhand vilken sida som släpper och vilken som tar vara på bärremmarna. I samband med att man sänker kistan i graven finns oftast gravgårdens personal med och ger råd och anvisningar på plats.

Hur bär man med remmar?

Man placerar bärremmen bakom ryggen så att remmen kommer ner på den axel som inte är närmast kistan. Med den hand som är närmast kistan håller man i den spända remmen och med den andra handen håller man i den ihoprullade remmen. När man lyfter kistan niger man med knäna och spänner remmen tillika. Då lyfter man kistan med benen och belastar ryggen så litet som möjligt. Man ska undvika att remmen endast går runt nacken vilket gör att man får en väldigt hög punktbelastning på nacke och hals. Om man inte får ett bra grepp eller känner att man inte klarar av att bära, så ska man säga till så att man kan ställa ner kistan och ta ett nytt grepp.

Om man inte har egna bärare?

Om man som anhörig inte har tillräckligt med bärare i släkten eller i bekantskapskretsen kan man be begravningsbyrån ordna bärare. Från begravningsbyrå Nocturne kan vi erbjuda allt från 1–6 bärare, helt enligt era behov och önskemål. 

Vi sköter om alla typer av transporter av avlidna. Det kan till exempel handla om bårtransport från det egna hemmet eller kisttransporter från utlandet.  Kontakta oss om ni har frågor eller behöver hjälp med transport.

Om den avlidna dött hemma behöver man kontakta sjukvården för att få tillstånd att transportera stoftet. I regel transporteras den avlidna till sjukhusets bårhus, men ibland kan man kistlägga den avlidna redan innan transporten.

Vi har även möjlighet att hjälpa till när det gäller att hämta hem avlidna som dött utomlands. Vi sköter om nödvändiga tillstånd och säkrar en värdig och omsorgsfullt planerad hemtransport.

Musiken är för många en viktig del av begravningsakten. Musiken hjälper till att skapa stämning och gör minnesceremonin till en vacker helhet.

Församlingarnas kantorer hjälper gärna till med musikvalet till jordfästningen och den präst som förrättar jordfästningen kan också ge goda råd om psalmvalet. Man kan naturligtvis också själv komma med önskemål angående musiken vid jordfästningen och minnesstunden. Andreas Karlsson har flera års arbetserfarenhet som kantor och kan ge råd och vägledning.

I samband med begravningar är det vanligt att man efteråt bjuder på en matbit eller kaffe och tårta för de som samlats för att ta avsked av den bortgångna. Här kan man som anhörig välja mellan olika koncept, allt efter vad som känns viktigt och bekvämt. Har man många långväga begravningsgäster kanske man vill bjuda på en stadigare måltid men ibland känns det mest rätt att ha kaffe och smörgås.

Även måltiden i samband med minnesstunden kan göras personlig och påminna om den som gått bort. Vi och våra samarbetspartners hjälper gärna till med planeringen av serveringen i samband med minnesstunden och serveringen.